2011-01-27 17:59:57 Vardag
» Kommentarer(0) «


Nu äääntligen kan jag få knåpa ihop min förlossningsberättelse!
För er som inte är intresserade, blunda NU!

Ludvig Henrik Willian är född måndag 8 november 2010 kl.23.14.

Det hela började på lördagen den 6 november. Jag hade väldiga sammandragningar på kvällen så Henrik skickade ut mig ett varv runt huset. Jag var sjukt trött på magen. Det var snorkallt. Jag gick och pratade högt med magen-sa nu får du faktiskt gärna ta och komma ut!!-ett allvarligt snack helt enkelt. Kom hem, sov inte mycket den natten alls. Oregelbundna sammandragningar.

På söndagen var det lugnt...tills 15.15 då slemproppen gick! Jag grät av lycka å ropade på Henke! Nu kommer Liten snart!:) Gick in på Dr Google och vad läser vi?! jo det kan ta 1 dag till 2 veckor innan bebis kommer! NÄEJ!?´
Fick direkt en stark mensvärk som höll i sig. På kvällen kom det sammandragningar med jämna mellanrum.
Jag satt på pilatesbollen och guppade. Åt en och annan godis. På natten låg Henke med mobilen och klockade värkarna- nu hade det blivit riktigt intensivt.... var 7 minut, var 6 minut...var 5 minut...

klockan blev 06.00 på måndagen och vad händer? Jo allt stannar av, det går längre och längre mellan värkarna.
Vi ringer förlossningen kl 09.00 och stämmer av. De tycker att jag ska komma in på kontroll, men jag avstår till em/kvällen säger jag. Henke och jag klädde på oss och tog den långsammaste promenaden någonsin.
Mmm, kanske att det kom igång lite. värkar varje kvart kanske? Nu började det bli smärtsamt också.
Vi tog en em vila och när vi vaknade igen orkade jag inte mer. Nej, jag måste nog åka in och kolla läget, kanske få ett sömnpiller så jag kan få sova i natt iaf. Hur skulle jag annars orka en förlossning?

In åkte vi ca 16.30 och det var minst sagt pinsamt att fronta mina gamla kollegor på förlossningen, blek och lite lätt plågad look- plus oro över att ha den lägsta smärttröskeln i västerås!
På med CTG remsan och där hände ju NADA-piiinsamt tänkte jag. 1 värk på 30 min och den var rrriktigt plågsam!
Vi skrattade lite och sen skulle Lena undersöka mig innan vi for hem igen...jo hej du! Var öppen 5 cm!!!!
Jäääklars vad stolt jag var då! Så jag bytte om och vi gick in på förlossningssalen och sen brakade det igång med en väldig fart!

smärtlindring..
Akupunktur 17.30
Lustgas 19.00
sterila kvaddlar 20.30, ja jag tog dem! Och det gjorde ap-ont men hjälpte himla bra!
sterila kvaddlar igen 22.30 ja, jag tog dem igen...!?

Stod upp nästan hela tiden, lutandes mot sängen och vaggade från sida till sida. Vilade ibland på pilatesbollen.
Det var en fantastisk förlossning-Henke och jag var ett himla bra team! Han masserade mig mellan varje värk och försökte ropa hejarop-men det lät bara fånigt eftersom han inte kunde förstååå vad jag stod ut med -så det fick han sluta med efter en fin tillsägelse från mig!;) Saft fick jag också-heeela tiden, och milkshake. Svor gjorde jag-men det var en metod som fungerade för mig!
Det var rätt skönt att ha lustgasen-man var ju helt klar däremellan så vi försökte skoja lite och peppa mellan varven.
Rummet var precis utanför expeditionen så det blev en del skratt när vi kom flygandes ut i korridoren in på toa för att tömma blåsan. Hade noja på att blåsan skulle hejda förlossningsförloppet eller iaf dra ut på tiden så det var ett himla spring mellan lustgas-inhalationerna. Till slut hade vi riktigt bra rutin därinne på toan för att snabbt hinna tillbaka innan nästa värk. Guuud vad vi skrattade:)

Vattnet gick aldrig utan bm fick ta hål på hinnorna när jag var öppen 8 cm ca 21.50 - då trycket blev för mycket för mig. Sen gick det fort...
börjar krysta 22.40 och Ludvig entrar världen 23.14!
46 minuter för tidigt! Det kallar jag en punktlig kille!

En KILLE utbrister Henrik! Det är en KILLE Nathalie!!!:)

När han kom upp på min mage och jag fick känna på honom kändes han så  liiiiten. Är han inte väldigt liten sa jag? Jätteliten! jodu, 3920gram!

Han var så fin. Han luktade ljuvligt och hade den underbaraste rösten i universum! Det där skriket-det första, det glömmer jag aldrig.

Förlossningen var det häftigaste jag varit med om och jag är så glad och tacksam att jag fick föda normal väg.
Tänk vilken fantastisk kropp vi kvinnor har. BÄRA och FÖDA barn. WOW!...



stolta föräldrar till vår lilla skatt.