Nu kommer berättelsen om när Elvin föddes.

När jag var gravid i v. 36 åkte jag in till fölossningen med mycket smärtsamma förvärkar som var regelbundna var 5-15 minut i 1,5 dygn. Fick då en sovdos och värkhämmande medicin och åkte hem dagen efter när allt lugnat sig. Därefter hade jag sammandragningar/förvärkar varje dag. Sista två veckorna pågick det regelbundet varje kväll. Varje dag trodde vi att det var dags, vilket var lite påfrestande mentalt.

 

Den 27:e maj var jag hemma, en vecka över tiden. Det var en vanlig dag med lite förvärkar, som jag haft varje dag senaste 4 veckorna. Ludvig hade sommaravslutning på dagis och var utklädd till karlsson på taket. Efteråt hade vi picnic på gården med alla fröknar och föräldrar. Jag hade förvärkar men idag var det annorlunda, lite tryck nedåt och det kändes tungt i bäckenet på ett annorlunda sätt än tidigare. Henke skulle på något cykelmöte och Ludvig och jag åkte hemåt. Stupade i säng både L och jag och när jag vaknade drog förvärkarna igång mer regelbundet, som vilken annan kväll som helst. Jag messade Henke och bad han köpa med kebabtallrik,  hade någon vag aning att det var på gång- på riktigt nu. 

Slängde i mig kebabtallriken. Värkarna blev mer intensiva och framåt midnatt messade jag mamma och skrev att nu är det nog dags, förbered dig på att komma över inatt. Jag kunde då inte sitta eller ligga för värkarna gjorde så pass ont. Var tredje minut kom dom nu och jag kommer ihåg paniken i Henkes ögon när jag fick värkarna efter midnatt. Ont ont. Han ville att vi skulle åka in. Jag kunde hålla mig ett tag till. Ville vara säker på att det verkligen var dags.

 

Vi ringde förlossningen vid 01.30 och fick prata med barnmorska Moa som jag träffade förra gången , när det var falskt alarm. "Ska du föda på riktigt nu Nathalie?":)

 

kl. 02.00 kom mamma över till oss. Jag sa bara "gode gud mamma, hoppas det inte är falskt alarm igen"

 

kl.02.15 kom vi till förlossningen och jag fick komma in direkt på ett förlossningsrum. 

Remsa kopplades på och undersökning därefter. Det var samma barnmorska som förlöste Ludvig så det var himla roligt. Bästa Sari var vår undersköterska.  Jag kommer ihåg hur nervös jag var när hon undersökte, tänkte bara hoooooppas jag är NÅGOT öppen i alla fall.....

 

8 cm ! mjuuuuukt, jäääättemjukt! sa barnmorskan.

 

VAA? neeeeej du driver med mig skrek jag rakt ut och grät en skvätt av lycka! Fy fasen vad stolt jag var. 

Kämpade på en stund innan lustgasen kopplades på. Kunde absolut inte ligga för smärtan i ländryggen. Jag stod upp, lutandes mot ett gåbord och henke masserade med en ganska hård massagegrej i ländryggen under varje värk. Det var min EDA kan man säga. 

När det verkligen var dags att krysta ville dom ha upp mig på sängen, och ajaj vad ont det gjorde i ryggen, det gick verkligen inte. Fick stå på knä i sängen och jag kunde känna på hans huvud när han nästan var ute. häftig känsla. Jag höll hårt i lustgasen ända tills han var ute, kl.04.36. Vände mig om och såg en perfekt liten skapelse som var så slät och fin.... och SÅ lik Ludvig, det såg man liksom direkt!